Till en mycket speciell person.

Hur ska man kunna lita på någon när det finns skitstövlar?
Hur ska man orka kämpa vidare när man hela tiden möts av motgångar?
När tar dem slut? När vågar man leva igen?
Såklart att man blir rädd, när människor vänder det fina i livet till luft.
Såklart att man oroar sig för kommande när man hittills bara blivit sviken.

När ska dem förstå att de praktiskt taget bollar med någon annans känslor?
När ska dem förstå att falska förhoppningar gör ont?

Jag känner stor avsky mot dem som lurar och sårar andra människor på ett sätt som inte gått att förutspå.
Bara igenom och tänka på sig själva.
De måste vara så upptagna med sig själv, att de inte tänker på konsekvenserna?
För hur mår man egentligen efteråt?
Dålig, utnyttjad och billig är bara förnamnet.

-

Jag grät förut idag, jag lever igen!

 

Malin

8 augusti 2008 14:40

Du skriver så jäkla bra. Allt är så trovärdigt och sant. Sluta aldrig!

http://malinsjoberg.blogg.se

 

pernilla

8 augusti 2008 15:37

Vad glad jag blir. Nej, så länge orden talar till mig, kommer jag fortsätta skriva. Tack Malin!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...