Har haft min sista mattelektion, någonsin. Äntligen klar med matte B och det rinner ett litet glädjerus igenom mig. Tråkigt nog rann det verkligen igenom mig, då jag blev på dåligt humör när jag kom hem. Det vänder snabbt och nu har jag faktiskt ingen lust att åka till friskis och träna även om jag vet att jag borde. Jag ringde mamma, sa att jag behöver shoppa för att komma på bättre tankar. Sen behöver jag lite nya kläder i garderoben, får se vad pengarna räcker till i dessa tider. Hon ställer alltid upp, min mamma! Även om hon är sur, sjuk, ledsen ja när som helst. Hon gör allt för mig. En sådan mamma vill jag en dag bli.

Så nu blir det att skala potatis. Ta mig till grön zon, snälla.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...