Jag längtar till de stunder då Du och Jag får vara Vi.

Då jag får dra mina fingrar igenom ditt hår. Då jag får vila mitt huvud mot din kropp. Då jag blir så liten i dina armar. Då dina och mina ögon tittar på varandra och ser samma sak. Då alla ljud runtomkring blir till en horisont. Då mörkret inte är lika mörkt. Då vägen inte är lika lång.

Jag längtar till de stunder då Du och Jag får vara Vi.

<3

Nu är jag slut och det är fortfarande mycket dag kvar. 

Dagen idag har nämligen gått jätte sakta att jag nästan börjat på och fundera på om själva klockan stannat. Jag har hunnit med för mycket men ändå nästan ingenting. Nu vet jag inte hur jag ska spendera kvällen dock. Då jag idag fått tillräckligt mycket sol och med gott samvete kan stanna inne hela kvällen.

Det är söndag, men det känns inte! Vart är den tråkiga, ensamma, sluskiga, äckliga söndagen jag brukar uppleva? Är den borta? Kan den ha blåst iväg med dom hårda vindarna som far omkring utomhus? Jag hoppas verkligen på det. Om inte, så får jag faktiskt vara den superhjälten jag faktiskt kan vara och utrotningshota de hemska söndagarna. För jag kan med glädje säga att jag gillar den här typen av söndagar som varit idag mycket mer!

Massa tjafs men ingen nytta. Nu ska jag...

...hum...

...göra något...

...eller inte!

<3