Kläderna hänger ut ur garderoben och dörrarna står vidöppna. Absolut ingen bra plats att gömma presenter på, ändå gör jag det. Anledningen till att jag gömmer presenter är min mammas födelsedag i morgon, vilket kommer firas med jobb och en god middag. Jobbet står både mamma, pappa och jag för, medan maten helt och hållet kommer vara min förtjänst. Ja, det här med matlagning är som sagt inte min grej, men är det födelsedag får man offra sig. Blir nog en biffstroganoff al a Maria Söderberg (Maria Söderberg är förövrigt Sofias mamma). Hon lagar nog den godaste biffstroganoffen jag någonsin ätit, vilket kommer göra min till skräp. Som tur är har inte mamma smakar på Marias.

Varför pratar jag om mat när jag är så mätt på flygande jakob och choklad att jag knappt orkar röra mig ur den fåtölj jag för tillfället vilar rumpan och resten av kroppen i. Varför jag utmärkte min rumpa som något udda som inte alls borde sitta på min kropp, det vet jag inte. Det bara blev så och ni får ha överseende med det.

Vad är det jag hör just nu då? Jo, Håkans ljuva ord i kvällsmörkret. Ja, visst låter det mysigt. Det är jag, värmeljusen och den mjuka luften runtomkring. Kan låta tråkigt en lördagskväll? Men jag bryr mig faktiskt inte om vad jag gör eller när jag gör det. Bara jag mår bra. Och mår bra, ja det gör jag verkligen. Bättre än ni kanske tror.

Nu är jag klar för idag. Godnatt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...