Det är i mörkret jag kallas förlorare.

Där skepnader skrämmer liv

och där fläktar kommunicerar.

När jag har släkt lampan om kvällen,

är jag fast.

Eftersom skuggor jagar mig

och garderobsdörrar synar mig.

Eftersom jag i mörkret är längst ner

och kravlar i bottenslam.

För att jag låter dem ta mig,

låter dem triumfera.

För att jag hellre sover med lampan tänd,

än att vara en förlorare.