När jag såg in i dina ögon kunde jag inte hålla emot.

Blöta varma droppliknande saker rann ner för mina kinder.

Dina ögon blev blanka, så blanka att man kunde spegla sig i dom.

Där satt vi med täcket emellan oss.

Det var "han och hon".

All tid runt omkring förvandlades till luft.

Det var "vi" i en helt annan värld.

En värld jag gärna hade stannat i om jag kunde.

Vi behövde inte förklara, våra ord blev till handlingar och vi förstod varandra.

Vi satt tysta i morgonljuset.

Ensamma, bara "han och hon".

Och jag kan inte säga att det här är slutet, för då skulle jag ljuga.

"Det här är början" förklarade du för mig.

Och jag tror dig.

För jag har alltid litat på det du säger.

Det här är början på något annat.

Början på ett nytt kapitel.

Även om jag alltid kommer att minnas den tid som var "vår".

"Han och hon" förvandlades till K och P.

Två helt vanliga människor i ett stressat samhälle.

Jag ser framåt, mot framtiden där K och P är V.

V som är lika med vänner.

Och kommer jag klara det? Hm, det är nästa kapitel.

Men, jag glömmer dig aldrig.

<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...