Nu är det blogg-tajm.

Jag har inte så mycket tid över nu för tiden som jag alltid haft förut. Så nu har jag börjat ta vara på tiden. Jag gör någonting bra av dom stunder jag har över. Så det känns skönt.

Jag har ett rött armband på mig, en konstig doft av klor i håret, ögon som svider och blåmärken. Japp, jag har varit på Gustavsvik. Och jag kan väl säga att jag och sofia antagligen var dom mest galna som vistades där inne idag. Vi slängde oss hit och dit, och jag som har lite respekt för vatten tyckte det var riktigt kul till och med. Sen var jag modig idag också. Yes!

Tillslut åkte vi hem och då hade jag redan börjat blöda på foten, så det var väl lika bra tänkte vi.

Jaja, nog om det.

Idag har vi fått påökning i vår villa i Skåre.

Sandra, Jonas, Vilma, Liam, Christian, Anneli är här nu också.

Vill vara trevlig och sitta med dom, men jag är sjukt trött. Så jag ska nog när som helst släcka mina ögon.

Känns som om jag bara tänker på mig själv, men man måste väl ta hand om sig själv innan man kan ta hand om andra. Så idag känner jag mig inte på topp. Så nu gör jag det enda rätta. Lägger mig tidigt, så att alla mina sjukdomar flyger iväg och förvandlar sig till bra energi.

Sov gott

<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...