Nu lämnar jag er, huset, datorn, sängen, dofterna, smakerna. Ja, nu lämnar jag er och sticker iväg över midsommarhelgen. Ha det nu så trevligt så lär vi höras på söndag!

<3

Jag och Tove har nästan spenderat hela våra liv tillsammans. Det är en resa som är värd att minnas och för mig räcker inte bilder, det krävs ord.

Vi träffades på dagis som små söta oskyldiga barn redan innan jag kunde stava till mitt eget namn. Men det var inte fören vi båda hade sansat oss lite då vi började träffas utöver dagis/skolan. Såklart fick min mamma följa med till en början då jag som liten flicka var väldigt blyg. De vuxna fikade medan jag och Tove gjorde allt annat. Vi gjorde alltid omöjliga saker till möjliga. Vi såg ett par kapsyler som något roligt. Vi såg en hink och två hjul som en lådbil. Vi såg ett träd som en koja. Vi gjorde en lekstuga till vårat hem. Vi gjorde en detektivbyrå till något verkligt. Vi såg en klätterställning som ”fångarna på fortet”. Vi såg ett par pärmar till en djurklubb. Vi såg våra Barbies som riktiga vänner. Vi gjorde alla våra planer till verkligenhet och det var det som gjorde allt så spännande. Det var nog de som var hemligheten bakom våran så bra relation. Det var sanningen bakom ”ToPe” som vi faktiskt kallade oss. Vi var oslagbara.

Vi har alltid varit lika till sättet, som två yra hönor på jakt efter mat. Vi har alltid suttit i samma båt och har på riktigt kunnat läsa varandras tankar. Det är läskigt men de som känner oss har kunnat kalla oss som samma person. För vi gjorde verkligen allt tillsammans. Vi tillbringade alla sommarlov, övriga lov, helger och vardagar hos varandra och vi lärde känna varandras familj och släkt som våra egna. Det var en trygghet för både mig och Tove.

Sen har det inte bara varit jag och Tove som trivts tillsammans. Nej, för våra två familjer bestående av totalt åtta personer skulle lika gärna kunnat vara en enda stor "7th heaven-familj”. För jag har aldrig någonsin sett en sådan livsglädje i min mammas och pappas ögon som förut när vi alltid umgicks. Det var nog också en anledning till varför min och Toves relation till varandra bestod i år efter år.

Nu har jag och Tove växt upp och bildat våra egna uppfattningar på vad livet innebär. Och att gå våra egna vägar tvingades vi till när gymnasiet började. Vi har absolut inte växt ifrån varandra, det är bara det att man inte längre får den där ”Tove-Pillan” tiden som förut var så självklar. Nu får man helt enkelt ta sig tid för att ens hinna med det vardagliga pratet, vilket ibland kan vara negativt. Jag vill se dig oftare, jag vill leka våra häftiga lekar igen. Jag vill gå tillbaka till den tiden bara för en dag och njuta vilket jag inte hann med då, eftersom vi också ville bli vuxna någon dag. 

Och Tove borde veta att, hur lite jag än pratar med henne i telefon. Hur sällan jag än förklarar för henne hur bra hon är. Hur lite jag än hinner umgås med henne, så är hon inte bortglömd. Och hon kommer aldrig att bli heller. För hon är något större. Tove är en familjemedlem, en skatt, en stjärna. Ja kalla det vad ni vill vänner, för hon är allt!

<3

Blöt i håret sitter nu en halvt trött Pernilla och fördriver tiden vid datorn och sina vänner där. Hennes syster har precis kletat i någon sörja som ska göra hennes hår lite ljusare och fräschare nu till sommaren. Familjen har tidigare avnjutit en middag i det tysta och lugna men nu är det tv som skränar. Det är vuxna män som springer efter en boll och trots det simpla spelet tycker Pernilla det är oerhört kul att se på.

Hennes målande gick utomordentligt bra idag då de både tjejerna hann med både det ena och det andra. De hann till och med så långt att de med gott samvete kunde ta många fikapauser. Riskakor utan smak, kletiga bullar och helt vanligt vatten stod på menyn då. Sen en supergod köttfärspaj som topping gjorde ju inte det hela sämre.

Att Pernilla är trött är inte så konstigt eftersom hon börjar halv åtta varje morgon. Det som är konstigt är att Pernilla inte går och lägger sig tidigare. Eftersom hon i morgon börjar ännu tidigare, närmare bestämt sju. Och att cykla på morgonen med halvstängda ögon kan vara jobbigt. Och det kan göra ont. Så Pernilla borde lägga sig nu. Men har hon någonsin klassats som smart? Nej, tänkte väl det. Så sängen får vänta ett tag till!

Det blev ingen målarfärg i ansiktet i dag faktiskt. Men mycket på händerna och i Sofias ansikte.

<3

Sommaren kommer nog att börja på halvvarv då jag i morgon officiellt blir en målare. Ja, jobba måste man göra om man nu behöver pengar. Men jag kan väl inte säga på rakt arm att jag är så beroende av pengar just för tillfället. Jag har och det räcker. Jag klarar mig och har tom en del över. Men pengar på hög kan också va bra att ha för speciella tillfällen. Så att bygga på högen är ju inget negativt precis. Pengar är bra, men det är inte allt här i världen.

Nu är min Winnerbäck-biljett bokad också. Så visst pengar kan vara bra ibland trots allt. Ransäter 18 juli, vi kanske ses?

Summercamp närmar sig också med glidflygning, forsränning, fallskärmshoppning, bäversafari. Ja, allt man kan tänkas göra samlat på ett och samma ställe. Efter den veckan kommer jag kanske bekämpat min höjdskräck. För när man väl har chansen att hoppa fallskärm, borde man väl ta den?

Men innan det ska man fira midsommar, fylla år, besöka Ölands härliga stränder, röja på Arvikafestivalen, avnjuta varma dagar vid poolen och sommarjobba! Min sommar är bäddad för succé.

Snart har faktiskt jag tänkt bädda ner mig i min säng. Har sovit så dåligt på sista tiden att jag knappt orkar vakna på morgnarna. Och det är inte likt mig, det känns inte ens som jag. Det är inte Pernilla. Så tidig sömn innebär tidig morgon, jobb och målarfärg i ansiktet.

Du kan vara något av det vackraste världen har sett.

<3

Dagen igår blev allt annat än misslyckad. Kvällen blev rättare sagt perfekt! Trots att onskan runt fredag den trettonde fanns, fanns inga tecken alls på otur. Inte vad det gällde mig i alla fall. Hur det gick för er vet jag dock inte!

Massor med nytt folk och glada ungdomar på vågmästaren. Vänner man inte sett på länge, gamla klasskompisar som återförenades. Ja, allt fanns nog där. Inte ens en snabb regnskur hindrade oss ifrån att ha kul. Endel drack mer än andra, men skratta gjorde vi alla lika mycket ändå. Sommarlovet ligger verkligen i luften och jag kan känna den typiska frihetskänslan. Då jag idag kan göra allt annat än vettiga saker. Jag får ligga och dega hela dagen om jag vill. Jag har inga tider att passa. Jag tar dagen som den kommer. Och jag vet att den kommer bli bra.

För planer har man ju trots allt. Jo, idag blir det grillparty hos Söderbergs med god mat och toppfotboll som heter duga. Sen drar vi till haget där brännboll och mys väntar med vännerna.

Jag lever!

<3

Massor av saker händer just nu. Men jag hinner inte skriva ner allt och det vill jag inte heller, för det skulle bli så tråkigt. Men jag tror jag fått fram det viktigaste i mitt liv. Och just nu är det sommarn, solen, vännerna och min alldeles egen prins!

Igår myste jag och Sofia som bara vi kan. Hon var lite sjukare än mig så hon fick ge mig massage. Rättvist va? Nej, men jag läste faktiskt högläsningen ur min nya bok "Innan jag dör" för henne. Det var alldeles sådär jätte trevligt, trots att vi både låg och gnydde och hostade och tyckte synd om oss själva.(I alla fall jag)

Vi hann till en ungefär 32 sidor innan min röst inte orkade mer. Så vi bytte aktivitet och började tjattra och busa med folk via datorn. En mycket spännande aktivitet då vi både var ett kilo övertrötta. Skratten ekade i takt med hostningarna.

Och kan ni tänka er mina vänner, idag hostar jag ännu mer. Har Sofia smittat mig? I så fall får jag ta den smällen. För det var ändå värt det! Extremt mycket värt det.

Idag tar jag dagen som den kommer. Ska ut ikväll i alla fall. Men vart det bär det vet ingen. Inte ens jag. Ett stopp blir i alla fall hos "han som fångade mitt hjärta" Men det är senare ikväll/natt?!

Vi ses säkert ikväll vänner!

<3

Studenten var mys med min käresta i centrum. Mycket folk och många glada männsikor. Men så ska det vara!

Hinner inte nu, skriver sen.

<3

Att PMS skulle få ett alldeles eget diplom på skolavslutningen var oväntat. Men samtidigt grymt kul.

"För eran iver, engagemang och för att ni alltid hittar kreativa lösningar på olika uppgifter plus era fantastiskt roliga filmer"

Tack Erika!

Nu har vi bestämt oss för att nästa år ta emot ännu ett diplom. Vi kan säga att det är ett av de målen vi har tänkt att nå. För att sätta upp mål är bra. Det hela blir så mycket roligare sen om man når upp till dem eller om man klarar dem. Sen om man skulle misslyckas kan man ju alltid lägga dem under mattan.

Sommarlov är härligt. Sommarlov är frihet. Sommarlov är helt enkelt superbra. Men det är inte med samma känsla jag tar sommarlov än vad det var i nian. Då var det bara frihet som gällde. Då var jag fri. Nu svider det lite i hjärtat att lämna skolan, lämna endel minnen. Trots att det bara är 10 veckor till jag får nya i dessutom nya otroligt snygga lokaler. PMS har redan nya spännande ideér och ett nytt ställe att hänga på när skolan åter tar fart. Mediarummet väntar...!

Jobb börjar på måndag. Kärleken står bakom hörnet och väntar. En sommar fylld med glädje och skratt väntar. Pernilla är i sina bästa år.

Ha en bra sommar!

<3