Som ett kort kastades du iväg och revs sönder i småbitar samtidigt som du trampades på och brändes upp tills askan prydde mitt tjejrum. Den brända fläcken på heltäckningsmattan är fortfarande faststämplad och påklistrad. Likaså som ditt leende, gången då du rev sönder mina kläder och skrattade mig rakt i ansiktet. Jag kan på rak arm säga att jag hade förväntat mig mer utav en person som du.
 
Dina välputsade skor såg smutsiga ut direkt när du satte din fot i min trånga hall. Dina annars så glänsande ögon saknade helt och hållet lyster när du ljög din tunga svart rakt i mitt ansikte. Jag ville spotta på dina beniga fingrar och trycka ditt buktiga ansikte mot de vassa taggarna på dörrmattan. Men mitt sunda förnuft spred sig snabbt som en rusning genom mig och i den laddade situationen behöll jag lugnet. Jag var starkare och det märktes på dig hur du från prinsessa blev till något du aldrig ens hade kunnat ana.

Din gråa dammiga handväska smälte in i dina tunna och slitna kläder. Ditt stripiga hår skulle passat mycket bättre in i Donkans osiga miljö. Dina armar var långa och låren tjocka vilket de aldrig hade varit förut. Det hade faktiskt varit de långa modellbenen jag avundat. Du gick från perfekt barndomsvän till en bortglömd pizzakartong då du berättade att du legat med min pojkvän. Du var något jag aldrig mer skulle till och sakna. För i mina ögon fanns du inte längre.

(Vill bara tillägga att texten över inte är baserad på en personlig händelse).