Med sju pannkakor rikare i magen, ligger jag nu i sängen och tar igen mig. Dels för alla dem jag åt, men samtidigt för att jag också fick steka dem alla. Man blir verkligen trött av att laga mat! Om pannkakor nu ingår i kategorin mat.

Sport, sport, sport på tv. Så inte undra på att soffan är fullsatt. Dock har två stycken rest sig därifrån och satt sig på tåget till Stockholm. Jag pratar såklart om min syster och hennes pojkvän. Tur för dem var att de hann  smaka på mina utsökta pannkakor innan de stack.

Var på nyårscabary med massa människor i går, närmare bestämt fjorton stycken. Dem andra sa att det hade varit bättre andra år medan jag aldrig hade sett någon bättre cabary. Kanske kan det bero på att jag aldrig varit på cabary innan heller. Måste bara tillägga att det ser så kul ut och agera någon annan, sätta in sig i en roll och sjunga påhittade sånger. Dock har det aldrig varit något för mig, då jag praktiskt taget hatade teatern i skolan på Ilanda. Kanske för att jag var lilla blyga tjejen längst bak, men bara kanske.

Nu måste jag återgå till tv, eller måste och måste, det känns som det enda rätta just nu. Tjing!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...