Pernilla är nöjd. Nöjd med kvällens resultat i fotbollen där Barca krossade Real Madrid. Nöjd med dagen i allmänhet då den spenderats med pojkvän och mysig släkt, vilket innefattar min brors familj. Ibland är det faktiskt inte så svårt att vara faster. Ett annat plus för dagen är den fotosession jag och Sofia hade lite snabbt utanför ett företag på Klaravik. Ett foto för dansstudion skulle tas eller närmare bestämt; Sofia skulle ta ett foto för dansstudion. Och blir man tillfrågad, jo då svarar man ju såklart jag.

Sen har även poolen varit i centrum denna dag då Vilma och Liam var de första att vara i denna sommar, detta år. 19 grader och de simmade som om de aldrig gjort något annat. Jag däremot satt i en solstol uppe på trädäcket, på torra land och tittade på. Nej, 19 grader mina vänner, är ingen badvärme. Inte om man heter Pernilla i alla fall.

Men för att sammanfatta denna trevliga dag och denna trevliga start på Maj, vilket det förövrigt varit så får jag väl säga att den gott i det "godas" tecken. Chips, glass och godis har man väl inte snålat på. Men så ska det vara. I morgon ska jag skriva hälsodagbok, där jag måste fylla i allt onyttigt jag ätit och alla cider jag druckit. Ahja, det ordnar sig och det löser sig, som en klok pojke brukar säga.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...