Jag sitter innomhus, men hör ändå fåglarna kvittra.

Dom sjunger en sång jag känner igen.

När jag ändå pratar om sånger så kan jag säga att jag har sjungit på "ingenting" med kent hela dagen i går, i förrgår och i förr förrgår.

Mina vänner stör sig på det, iallafall dom som inte gillar kent.

Men jag, ja sjunger vidare.

Och även om dom nu säger att jag ska sjunga på något annat, så tror jag att dom egentligen tycker det är bättre att jag sjunger på den än inte sjunger på något alls.

Tänk vad tråkigt det skulle bli då.

Inte få höra mina "målbrotts-toner".

Jag är fortfarande sjuk och det är därför jag säger "målbrotts-toner" för det låter precis så, alltså konstigt.

Man ska inte sjunga när man är hes, men jag är inte som alla andra.

Mamma säger åt mig: "Det är inte bra för din röst".

Men än sen, vem har dött av det?

Musik är viktigt för mig.

Och igår gick jag och musiken ut och gick, hand i hand.

Det var mysigt och vi sjöng tillsammans.

Endel tittade på mig när jag gick och sjöng med i varje låt.

Men det gjorde min inget, jag tror dom såg på mig på ett bra sätt.

Det var så skönt, att bara gå, utan mål, utan destination.

Bara gå, för frihetens skull ,för tankarnas skull, för luftens skull.

Bara gå och långsamt se solen gå ner bakom träden.

En härlig känsla, och ni kan ge er kattsingen på att jag kommer göra det igen.

Nu däremot är det söndag.

Jag gillar inte söndagar, som jag tidigare har nämnt.

Men du?

Ska vi göra den här söndagen till något bra?

Ska vi det?

Ja, det gör vi.

Från och med nu bestämmer vi att söndagen den 20 april kommer bli bra.

<3

 

Tovis

22 april 2008 23:21

Fast hur kan man INTE gilla Kent? :)

http://sjufyrtiosju.bloggagratis.se

 

pernilla

23 april 2008 09:47

Haha, jadu. det är väl en fråga om smak det där ^^

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...