Nu kommer livet börja om på ny kula. För att jag inte orkar fortsätta rulla de gamla. Jag har haft en relativ lätt barndom och är i stort sett nöjd med den jag blivit. Men har bestämt mig att börja ta vara på tiden. Att vara sjutton har hjälpt mig att förstå att tiden går relativt fort, för fort enligt mig.

Visst längtar jag till 18 årsdagen, mitt första riktiga jobb, en egen villa och söta barn. Men inte nu, verkligen inte nu. Först ska jag försöka göra det som är kvar av sommaren till något bra. Och om inte det sker tar jag nya tag till hösten. För som sagt, de stenar jag förut bar måste någon gång läggas tillbaka på marken, där de hör hemma. En vändning kommer ske så snart jag finner tid och ork. Allt kan inte förändras på en dag. Men jag känner att jag verkligen vill utvecklas och bli till något mer.

Jag har tänkt hitta mig ett eget favoritställe som ingen annan vet om, där jag kan smida framtida planer, drömma och tänka ut saker och ting. Jag ska öppna mig för personer jag aldrig skulle ha öppnat för mig annars. Bara för att de ska uppfatta mig som den person jag egentligen är. Jag ska göra något av mitt liv när jag har chansen. Jag ska börja om på ett sätt som kommer att hjälpa mig att framöver bli vuxen. Även om jag inte nu är redo för det och inte vill vara redo för det. Jag tänker ta vara på de chanser jag får. För att jag senare inte vill sitta här och tänka på varför jag inte tog vara på det liv jag levde.

Jag måste gå vidare för att det är nu jag kan. Jag tänker köpa en ros till alla mina vänner som får mig att vara den jag är. Jag tänker köpa en ros till dem för att de tar fram mitt riktiga jag. För att de alltid älskat mig som den jag är, oberoende av mina dåliga sidor. Jag känner att jag vill ge tillbaka lika mycket som jag får.

Jag tänker ta vara på min familj och visa dem mer omtanke än vad jag nu gör. Hjälpa dem för att de innerst inne betyder mest för mig. De har lagt ner sig i min barndom för att jag ska få ett så rättvist liv som möjligt. Rosor räcker inte, så att lägga ner min själ i deras händer kan vara en bra start.

Man kanske inte har någon andra chans, så se till att ta vara på den första!

<3

 

K

7 juli 2008 18:32

Vad roligt att se att fler tänker på sig själva. Att våga älska sig själv. Kämpa på!=)

http://katrine.bloggagratis.se

 

pernilla

7 juli 2008 18:42

Vanligtvis kanske jag inte ser mig själv som första prioritet. Men det känns att tiden har kommit då jag måste. tack och lycka till du med ! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...