Om du skulle ha sprungit iväg från mig skulle jag ha vinkat och snabbt vänt om.

Jag hade gått med bestämda steg hela vägen hem till ytterdörren innan jag smällt igen den med en sådan fart att lampan utanför nästan skulle ha gått i sönder.

Om du hade sprungit iväg från mig skulle jag ha glömt bort dig på en gång.

Jag skulle inte ens haft tanken på att ringa dig igen eller för den delen ens tänka på dig.

Jag skulle ha levt vidare mitt liv orört, som om du inte betydde något.

Fast om det här nu hade hänt på riktigt, att du verkligen hade sprungit ifrån mig.

Då vet både du och jag att jag hade sprungit efter, vare sig jag hade velat det eller inte.

<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...