"Perhaps we all give the best of our hearts uncritically to those who hardly think about us in return"

Jag tänker inte ens berätta för er om min dag. Det är bara inte värt det. Jag sitter istället här i min säng och funderar på hur jag ska kunna lita på någon jag praktiskt taget inte känt länge alls?  Hur ska jag tillåta personen att trycka på mina svaga punkter när jag inte vågat trycka på dem själv?

    Jag har några få personer jag helt och hållet känner utantill. De är dem jag kan lita på och känna mig stolt över. Men det har tagit år och dar, om inte hela livet för att bygga upp en sådan trygghet. Hur ska man då kunna lita på personer man bara känner och inte levt med? Hur kan några veckor eller några månader övertyga mig om att det som kommer ut ur munnen verkligen är sanna ord? Jag kan inte bara släppa taget och flyta med strömmen när jag inte vet åt vilket håll den bär. Jag är för rädd för att misslyckas, för rädd för att hamna där igen. Det hela skrämmer mig en aning och gör mig till den lagomt förvirrade tjej jag är i nuläget.

    Jag har inte alltid varit en människa som tänkt igenom saker en gång för mycket än en gång för lite. Men jag har tänkt ge det en chans, eftersom jag lärt mig att stå för mina handlingar. Önska mig lycka till, jag lär behöva lite goda råd på vägen.