Det var nästan som vi hade allt planerat. Drömmarna som vi trodde skulle hålla, som vi hoppats på inte skulle dyka upp i framtiden orörda. Känslan som aldrig skulle ta slut eller ges till någon annan.

    Som tur är lever jag inte ett planerat liv, som tur är har jag inget som håller mig tillbaka ifrån alla de saker jag vill uppleva. Och det är verkligen tur att jag inte tänker i längre banor längre, för annars hade alla mina planer jag någonsin haft redan rasat. Och det hade jag inte klarat av, inte efter den här omgången.

    Jag är nog spontanare än många andra och någon frågade mig häromdagen vad mina planer var för framtiden. Jag funderade på det, svarade att jag ville att någon kom och hämtade mig och körde iväg mig långt bort endast för att få känna på det oväntade. Det är det oväntade jag behöver. Och om jag hållit fast vid mina planer jag en gång i tiden skapade, skulle det oväntade betyda en helt annan roll och jag hade deffintivt inte suttit lika rakryggad som jag gör idag.