Nu är det sådär nära så att det bränns. Och eftersom jag inte hinner med datorn i morgonbitti får det här bli mitt sista inlägg fram tills måndag skulle jag tro!

Flyg, hotell, EM, pass, dator-fri och allt här hemma. Ja, jag försöker fortfarande intala mig själv om att det kommer gå bra, eftersom jag någonstans i bakhuvudet känner det på mig. Och sen vet jag ju vem som väntar på mig när jag kommer hem, jo han kommer ligga här på min säng som alltid. Min dator! Underbart ögonblick.

Men vad vill jag nu säga? Några sista ord? Man vet ju aldrig? Ehm, ni kan ju alltid svänga in på min bilddagbok, minnas mig där. Eller läsa gamla inlägg för att färska upp minnet lite. Nej, men självklart hoppas jag komma hem välbehållen. Har som sagt något att vänta på, någon att sakna och nu pratar jag inte om datorn.

Ta hand om er och glöm inte bort och älska varandra! Gör det ni är bäst på helt enkelt! Tjing.

Nu är det ännu närmare och paniken har faktiskt börjat avta. Det beror till största del på att jag gjort fyra av sju berättelser nu. Så har kommit en bit på vägen i alla fall och jag tycker dem blivit bra, tänka sig!

   Har dock tagit ett litet break, med glass och resten av godiset från gårdagen. Sen blir det hockey, lite mer plugg och packning upp till öronen. Måste skriva min originella lista, vilket är en liten rolig grej i sig. Sådär, inför resan!

   Men, åter till vardagen. Tjing!