Jag minns att jag avslutade förra inlägget med "jag kommer igen" och det gör jag verkligen, idag. För idag har jag kommit på vad som gör mitt rum kallt, det kallas ventil och sitter högt upp på väggen. Jag har försökt klänga mig på min fåtölj för att nå dit upp, men icke. En dag som denna hade det verkligen passat mig att vara 10 cm längre. Tur att pappa finns!

Min touch-skärm på mobilen slutade fungera idag och det är sådana dagar då man önskade att mobilerna aldrig uppfunnits. Tänk vad kul om vi hade suttit på våra rum och skrivit brev istället, va mysigt. Visst kan ett fint sms också vara mysigt. Men det är inte samma sak.

Jag kommer ihåg när jag var liten och brevväxlade med mormor eftersom jag inte hade någon annan att brevväxla med. Det var så spännande att komma hem varje dag och leta igenom posten efter tänkbara brev. Och extra kul var det att få brev då, eftersom man aldrig fick det. Nu får jag mest tråkiga brev. Skulle vara kul om någon verkligen tog sig tid och skrev något finurligt, som de senare postar till mig. Men, men vi lever i "Messenger"-världen som Katarina, vår bästa svensklärare sa. Hon har rätt, hon är klok. Jag är klok, jag vill också ha rätt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...