"Det finns ingenting här, som är värt att skriva upp"

Lovet med stort L. Verkligen. Men jag orkar inte gräva upp gamla saker igen. Jag vill få tillbaka gnistan. Inte med skrivandet. Utan min livsgnista. Visst, den finns där. Jag ska bara plocka fram den. Men det blir väl nu när man börjar leva igen. Det känns faktiskt som så när jag åter går tillbaka till vardagen med skola och så. Det kommer inte vara den gamla vardagen. Förändringar händer. Nu börjar den nya vardagen. Tåget drar vidare. Även om jag hade önskat tåget stannat för längesen, så jag kunnat kliva av. Men man får inte allt man vill ha. Det funkar inte så, men hej? Jag lever.

<3