Vi minns henne som givmild och omtänksam, inte bara mot sina tusen blommor i källaren utan även mot familjen och vännerna. Hon hade ingen vidare stor släkt men hennes hjärta var desto större. Hon var en förebild och en gudmor, en god vän, en underbar moder och en älskad fru. Med ett leende på läpparna och håret väldresserat minns vi henne som en hjälte. En hjälte vars vilja fick henne att kämpa in i det sista. En hjälte vars krafter sakta men säkert tynade bort ju snabbare tankarna drev iväg henne. Hon dusade, som hon själv ville uttrycka det. Och medan sköterskor och läkare gjorde allt, kunde vi inte undgå tanken att det kanske inte skulle räcka. Vi hoppades alla och vi försäkrade även henne om att hoppet är det sista som lämnar kroppen. Hoppet om att kunna ta en promenad med hunden eller njuta av varma sommarkvällar på baksidan med sitt livs kärlek. Hoppet om att kunna skratta tillsammans med sina vänner igen eller resa utomlands. Hennes högsta önskan var att få komma hem. Hon kom hem, men hoppet räckte inte.

 

Sandra

4 februari 2009 17:48

ja, hon var en riktig hjälte, allas våran hjälte...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...