Håltimme väntar och jag sitter vid en av alla datorer på skolan med en dubbelkopp oboy i magen. Har nyss läst hela tjugo sidor ur min engelska bok, vilket är tjugo sidor bättre än vad jag läste förra gången. Jag läser sakta men jag läser i alla fall.

Wook väntar, femkamp och trekamp väntar, jobb väntar och choklad väntar. Inte minst all den choklad mamma och pappa fick häromdagen utan också den chokladen jag så gulligt fick av Joacim i går. Vi firade lite alla hjärtansdag i förväg, pga. omständigheterna i helgen. Mysigt kan beskriva kvällen rätt bra.

Nu skiner även solen in igenom fönstret och täcker halva min skärm och annars hade jag stört mig på det, men jag känner att det inte finns så mycket att störa sig på. Så mycket som jag längtat efter solen.

Helgen kommer passera som en bil i 110 km. Mycket att göra, mycket att uppleva och mycket att längta efter. Jag känner att jag inte riktigt fick till det här blogginlägget, så jag låter det va så här. Eller om jag ångrar mig och tar bort det sen. Den som lever får se!

 

Hi-Expod

13 februari 2009 10:43

oohhh, Gud vad gott med oboy :O!

http://hi-expod.bloggagratis.se

 

pernilla

13 februari 2009 11:04

Ja, men glöm inte bort att det var en dubbelkopp också! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...