Ett snabbt besök till Gripen igår, då jag inte stod ut längre framåt natten. De kände och klämde och kom fram till att jag hade halsfluss. En sten föll genom hela kroppen och trillade ur vänstra byxbenet. Yes! Jag skulle få behandling och slippa allt ont. Så nu går jag på penicillin och panodil. Härligt!

<3

Inte ens tårarna kan förklara hur ont det gör. Att inte kunna prata, skratta, gråta eller över huvud taget tugga min egen mat gör mig galen. Men det som gör mig mest galen är alla dem som inte förstår. Som inte tar det här på allvar. Som tror att jag överdriver. Okej, visst jag kanske brukar överdriva ibland eller tycka synd om mig själv. Men nu är jag helt ärlig. Och jag har aldrig mått såhär psykiskt dåligt. Man skulle kunna säga att min hals i stort sett är död. Och snälla må någon återuppliva den. För varje gång jag hostar, snyter mig, dricker vatten, äter, gäspar så rycker kroppen till. Som i försvar för den smärtan som löper genom hela kroppen. Jag vill bara somna och vakna igen när min hals har blivit normal igen. Men jag kan inte sova. För så fort jag lägger mig ner måste jag börja svälja istället för att spotta och det gör för ont. Då kommer tårarna direkt. Snälla, ta mig härifrån!

<3

Jag tog med mig min rosa spotthink ut på en promenad och la mig på dynorna i grillstugan.

Jag ligger närmast fönstret för att få någon luft överhuvudtaget. Här inne kan jag få fram de tankar som annars burkar trängas undan av de mer vardagliga tankarna. Här inne kan Eva vara Eva, Max kan vara Max. Och jag kan vara Pernilla.

Ursäkta – spottpaus!

Så.

Vad är det som smärtar? Förutom halsen och de fyra myggbetten som frenetiskt kliar.

Varför gick jag ut hit? Jo, här är det magiskt stilla och tyst på samma gång. Det enda som rör på sig är alla träden och grannen som byter däck på sin cykel. Att bara ligga här och tänka på alla de minnen man har upplevt här inne. Alla leenden som fortfarande finns i väggarna. Alla skratten som ivrigt leker kurragömma med varandra. Alla de ansikten som…

Brum!

Grannen började klippa gräset och stunden försvann. Nu går jag och min rosa spotthink in.

Förresten är jag inte galen. Jag måste helt enkelt ha en hink att spotta saliven i eftersom det gör för ont i min stackars hals att svälja det.

Tänk och se sin älskling försvinna utan att du hinner säga hejdå.

Tänk att höra någon prata skit om sin bäste vän utan att kunna konfrontera dem.

Tänk att se sin syster springa runt i huset och leta efter något du har, men inte kan tala om.

Tänk att höra sin mamma gråta om kvällarna medan du sitter tom och inte kan berätta hur mycket du älskar henne.

Tänk att se sin pappa svära hejdlöst över den borttappade bilnyckeln medan bara du vet vart den ligger. Men inte kan säga till.

Känslan är faktiskt skrämmande, men man får en blick av hur det kan vara för vissa. Man lär sig att se från ett annat perspektiv.

Att inte kunna titta någon i ögonen och be om förlåtelse.

Att inte kunna tala om för någon hur mycket han/hon utgör ens liv. 

Har ni varit i den situationen?

Jag är där nu. Jag har nämligen ingen röst.

Blev en riktigt bra dag och kväll trots att jag i morse vaknade med huvudvärk. Mycket badning och lite solning då huvudet inte riktigt trivdes i den heta värmen från solen. Sen blev det mys vid pråmen och glass vid timmys som vanligt. En sväng hann man förbi herrhagen också, alltid trevligt!

Nu längtar jag verkligen till sommarlovet. Det vankas ännu mera sol, ännu mera värme och ännu mera kärlek.

<3

Ja, dagen igår var blandad. Feber mest hela dagen men det var inte jag som stod i rampljuset. Utan min underbara syster som vann SM i gymnastik tillsammans med sitt lag. De var otroligt grymma med volter och dans jag aldrig förut sett. Min syster ÄR en av de bästa gymnaster i Sverige. Kan det bli så mycket bättre? Att de också fick en EM plats tillsammans med ett annat lag gör ju inte saken sämre precis. Så EM och Belgien i slutet av oktober blir det för både min syster, hennes lag och för mig såklart. Ett helt gäng kommer dra dit och titta och heja!

I alla fall, nu sitter jag med halvfeber. Kan man säga då? Missar skolan idag, men får ta igen och göra allt i morgon istället. Har dåligt samvete för att jag lämnar mina tjejer i sticket då vi ska ha Eng-redovisning idag. Men ni är bra och jag vet att ni klarar det!

Och jag har hittat mitt usb minne! Jajajaja.

Poolstatus 27 grader!

Jag har sovit för lite i natt och är sådär proppmätt man bara kan bli efter att ha ätit pizza. Jag har inte duschat idag än vilket jag ville göra i morse men inte hann. Jag har inte haft orken att plugga och heller inte tiden. Men nu bestämde jag mig. Lämnade folket på restaurangen och begav mig hem med ett mål. Bli klar med svenskan. Sätter igång datorn och märker att jag inte har en enda aning om vart usb minnet kan vara. Jag får panik, springer runt i huset. Blir arg, ringer till mamma och skyller på henne för att hon inte vet vart det är. Lugnar ner mig och inser til min besvikelse att jag inte kan plugga idag heller. Och det som ska vara klart på måndag. Blir arg, börjar nu slänga ut alla mina grejer i ren panik. Allt som kan gå fel den här dagen har gått fel. Jag är en känslomässig människa och börjar tycka så mycket synd om mig själv att jag sätter mig i soffan och gråter i brist på annat.

Och det som är min namnsdag idag också.

Morgonen kunde inte ha börjat bättre. Jag steg upp från en luftmadrass med lite för lite luft i. Men det är ju det som är tjusningen med luftmadrasser. Gick ut på balkongen och lapade lite sol medan jag tittade ut över alla stockholmare. Det var för ovanlighetensskull rätt så lungt och jag njöt helt enkelt. Gick in, åt frukost som innebar varma bauetter med ost på som smälter lite sådär långsamt. Apelsinjuice och müsli.

Nu har jag klätt på mig och funderar starkt på att skippa sminket och köra naturligt idag. Det är så skönt. Och vem behöver jag imponera på? Nej, jag har det jag vill ha hemma.

Nu ska jag dock åka iväg och sätta mig i en idrottshall och bli stolt över min syster som tävlar i gymnastik SM. Jag har inte sett dem tävla tidigare men jag har hört att de ska vara grymma. De har till och med chans att vinna hela SM. Och det gör i så fall min syster till en av de bästa gymnasterna i Sverige. Ni kan ju förstå varför jag redan nu är stolt!

Vi hörs!

<3