Jag har sovit för lite i natt och är sådär proppmätt man bara kan bli efter att ha ätit pizza. Jag har inte duschat idag än vilket jag ville göra i morse men inte hann. Jag har inte haft orken att plugga och heller inte tiden. Men nu bestämde jag mig. Lämnade folket på restaurangen och begav mig hem med ett mål. Bli klar med svenskan. Sätter igång datorn och märker att jag inte har en enda aning om vart usb minnet kan vara. Jag får panik, springer runt i huset. Blir arg, ringer till mamma och skyller på henne för att hon inte vet vart det är. Lugnar ner mig och inser til min besvikelse att jag inte kan plugga idag heller. Och det som ska vara klart på måndag. Blir arg, börjar nu slänga ut alla mina grejer i ren panik. Allt som kan gå fel den här dagen har gått fel. Jag är en känslomässig människa och börjar tycka så mycket synd om mig själv att jag sätter mig i soffan och gråter i brist på annat.

Och det som är min namnsdag idag också.

 

rainman

31 maj 2008 22:29

grattis älskling på namnsdagen

 

Elin

1 juni 2008 18:34

grattis, men usch vad hemskt, men har d hittat det då? :O :( får hoppas det :) ha det bra i värmen :D

http://jordgubbarmedchoklad.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...