Nu sitter jag ute och njuter av den sista Karlstadvärmen innan jag beger mig till Stockholm. Solning är det som står högst upp på prioriteringslistan för idag. Sen står det med stora bokstäver PACKA. Och det är precis vad jag ska göra nu. Packa kläder och smink och vette kattsingen mer. Jag gillar inte att packa och gör det oftast precis innan jag ska någonstans. Men, men det måste göras.

Jag ska vara i Stockholm tills på söndag. Och träffa min syster och titta på gymnastik i allra högsta grad. SM närmare bestämt. Så det kanske inte blir så mycket bloggande för min del. Jag ska försöka låna min systers dator och picka sönder hennes tangentbord istället. För att ha kontakt med mina kompisar, om det nu är visa msn eller genom att blogga, det spelar inte någon roll. Det är i alla fall ett tidsfördriv jag gillar. Det är nästan som ett måste för dagen. Man skulle kunna säga med andra ord att jag är beroende av det.  

Någon mer än jag som var med på den proppfyllda bussen hem till Skåre förut idag? Man kunde knappt öppna dörrarna. Hemskt varmt var det också med allas andedräkter, kroppsvärme och allt var det nu var. Jag kan med ett härligt skratt säga att jag det var skönt och komma ut!

Nej, vi hörs. Och ta vara på värmen i helgen. Det ska jag försöka med så gott det går. Fast i en annan stad, på en annan plats med andra människor. Om det är något har jag alltid mobilen med mig. Och jag hoppas ni är snälla och skickar en massa sms då jag kommer tillbringa en hel eftermiddag i en bil då ni ligger ute och jäser på baksidan. Så extremt fubbigt!

 <3

- Sometimes people write the things they can’t say.

So stop hiding your heart. -

/ One Tree Hill

Idag har jag glidit runt mest hela dagen både i skolan och på stan. Glass blev det som vanligt och skratt då Pernilla skulle försöka uttala "Vanilla Chocolate and Cockies" ja, något sådant var det. Sofia stod och hyperventilerade bredvid mig och det gjorde inte precis det hela lättare. Äh, om man nu ska ha den perfekta våfflan med tre kulor får man stå ut med sådant.

I morgon är jag ledig. Kanske drar till skolan ändå. Behöver bli klar med en muntlig presentation. Den som lever får se!

 - Jag trivs så bra i dina armar -

Jag och Sofia tog en tur till stan förut och njöt av lugnet och såklart glassen. Timmys blev det och senare gick vi över till andra sidan. Där vi möttes av fulla människor, ett och annat slagsmål och en varm kvällsol. Vi satte oss lite avskilt men ändå lyckades en stackare pallra sig mot oss. Han pratade ett språk varken jag eller Sofia förstod ett dugg av. Så efter ett tag gick vi tillbaka mot torget. Vi hade nästan glömt bort hur vackert Karlstad faktiskt är. Det är en av de vackraste städerna och jag stormtrivs. Låt mig dö här!

Och till en annan person som också gjorde min dag underbar. Du har ännu en gång bevisat att du kan göra helt meningslösa dagar till dagar jag aldrig vill glömma. Dagar då hela världen snurrar runt så att jag nästan får ont i huvudet. Dagar där jag bara vill flyga iväg, långt upp, fast inte bort från dig. Du har bevisat att du kan vända mina dagar hur som helst. Du formar mig.

Hoppas morgondagen bjuder på andra bra saker. Jag har hört av en liten fågel som kom förbi mitt hus förut att det nämligen ska vara solsken i morgon. Förutsättningarna för en perfekt dag har inte varit bättre. Och nu med dig vid min sida klarar jag nog allt och lite till. Sleep tight!

<3

Måste bara säga att en halvtimme efter att jag skrev blogginlägget igår fick vi varmvatten igen -  Gud måste älska mig!

Okej, vad mer? Jo, jag fick ett G i slutbetyg av Anna-Lena idag. Då jag tycker jag är värd ett VG gick jag till min mentor och bröt ut min ilska mot honom. Han ska försöka överklaga eller i minsta fall låta henne förklara varför jag får ett G. Och jag var riktigt sur då. Pernilla Salo blir inte sur ofta. Men då blev jag sur!

Annars då, jo idag har jag badat i en vattenspridare. Haft en engelsk flagga på magen och hoppat runt i en trappa. Ja alla fattar väl att PMS ft. D & F håller på och spela in en till film. Denna gång klädde vi ut oss till Spice Girls och jag var såklart "Ginger Spice" alltså Geri för gamla tiders skull. Många minnen väcktes och vi hittade till och med på en egen dans. För er som är intresserade av att se den kan ju hålla er uppmärksamma här och på min bilddagbok. Jag ska länka så fort vi gjort klart den!

Nej, nu har jag sådär tråkigt att jag lika gärna skulle kunna sätta på en sådan där skolfilm om egyptens historia och bli underhållad av den. Jag måste göra någonting. Jag ringer någon!

- The dreams aren't so bad here my dear,

 if you just close your eyes -

Idag fick jag lite respons på en del texter jag skrivit i bloggen från vänner. Från vänner jag haft enormt kul med, från vänner jag träffar allt mer sällan. Från vänner man ofta kan glömma bort att man har. Men ni visar att ni finns där och nu kommer jag aldrig glömma er. Jag är  i alla fall oerhört tacksam att ni gillar det jag skriver. Och som Malle sa: "Din blogg är så ärlig" Det uppskattar jag nästan mest av allt, för det är precis vad jag vill att den ska vara. Att vara så ärlig som möjligt men absolut inte skada någon. Det är vad  jag strävar efter.

Nu däremot kom jag nyss in från luftmadrassen i poolen. Jag bara älskar att glassa runt och endast ha positiva saker snurrandes i mitt huvud. Jag blir lätt positiv när solen kommer fram och värmer min hud på det där speciella sättet då en mage går från kall till varm. Jag älskar hur solen bländar mina ögon så att jag nästan tvingas till att blunda. Ja, sommarn är min månad som ni kanske redan vet vi det här laget. Om inte annat borde ni veta det!

Eftersom några elaka personer hade stängt av varmvattnet igår blev det ingen dusch för mig. Det skulle komma tillbaka idag vid fyra, men har vi något varmvatten? Nej! Så jag får lösa det på annat sätt. I värsta fall blir det bastubad och en kalldusch efteråt. Det kanske är bra och uppfriskande, vem vet?. Sen blir det mor-dotter kväll då pappa är borta. Det vankas kött på grillen, klyftpotatisar i ugnen och jordgubbar såklart. Kanske blir det också någon film. Det var längesen det bara var vi. Saknar det ofta!

Ha en bra kväll nu och njut av att det faktiskt inte är långt kvar innan sommarlovet. Det ska i alla fall jag göra. Kunde nog inte längta mer till ett sommarlov som jag gör nu. Och jag har mina skäl!

<3

Det var 88 dagar sedan jag på riktigt kunde vara mig själv.

Det var för 88 dagar sedan jag lämnade något ouppklarat.

Det är nu jag förstått vad jag gått miste om i dessa 88 dagar. För till en början rullade allt på som vanligt och jag mådde faktiskt bra av mitt singelliv. Men dom senaste dagarna har varit hemska då jag konstant tänker på dig. Jag står inte ut av tanken på att inte ha dig vid min sida varje kväll eller varje morgon. Tårarna rinner så lätt ner för min kind när jag tänker på alla de stunder vi delat. Stunder jag minns så väl och ofta tänker på. Vi skulle inte ha gett upp fast nu är jag bara efterklok och det tjänar inget till. Man måste se framåt och då ser jag dig hålla mig i handen.

Det krävdes tid innan jag förstod att det var dig jag ville ha. Hela 88 dagar tog det innan jag vågade inse att det faktiskt var dig jag vill leva med. Och jag har aldrig varit så rädd som jag är nu. Jag är så otroligt rädd för att bli sårad och det har nog gjort mig till en fegis på sista tiden. Jag har helt enkelt förbjudit mina ord från att komma ut. Jag är rädd för att förlora. Men innerst inne slår mitt hjärta i 120 i tanken på dig så jag kan inte ljuga för mig själv längre. Eller för någon annan, det gör mig bara illa till mods. Jag måste säga att jag inte brukar gå på ren känsla när det gäller någonting viktigt som det här. Eftersom jag skulle bli knäckt om jag förstörde det. Men i det här fallet har jag tröttnat på att bestämma mig. Nu går jag bara på hur mitt hjärta känner och det känner så mycket för dig. Jag kan inte ge upp eftersom jag då skulle ge upp en del av mig själv.

Jag vet inte hur det skulle bli om det blev vi två igen. Jag vet inte om det skulle funka. Jag vet inte om vi skulle bli lyckiga, jag vet ingenting. Men jag vet att jag fortfarande älskar dig och att du är det enda jag vill ha just nu. Jag kanske får leva med samma känsla en lång tid framöver nu eller så drar jag högsta vinsten. Det vet inte jag, det vet bara du. Om inte, så ska jag i alla fall ha barn när jag är 23, så är det bara.

<3

Varför ser ni det ytliga? Varför är det mitt hår, min kropp eller mina ögon som gör mig till den jag är? Jag har aldrig velat att det ska va så, så varför är det så nu? Jag förstår inte, vad är det som har hänt? Vem är jag? Vem var jag? Jag var någon jag trivdes med att vara i alla fall. Nu, är jag någon med bruna ögon och ett brunt svall. Någonting som man tittar på, glömmer och tittar på igen. Något man hittar i en gömd låda längst in under sängen. Något man tar upp och tittar på för att sedan lägga tillbaka igen. Varför ser ni inte in under fasaden?