Nu har snart ett till lov passerat. Och tiden går extremt fort. Jag har hunnit med nästan allt jag velat hinna med på lovet.

Saken man gärna inte nämner namnet på.

Saken man gärna sopar under sängen och väntar på att det ska bli dammigt så man inte hittar det igen.

Allt plugg.

Matteuppgifterna gör inte sig själva tyvärr. Samhällskunskaps inlämningen gör inte heller sig själv. Och det är bara pernilla salo som kan ta tag i det. Men hon gör inte det. Hon har lite svårt med den biten. Och om ni frågar henne i morgon, om hon gjort det hon skulle i skolväg. Vill hon gärna berätta för er, att hon gjort det. Men, i det här fallet kan man inte vara säker. Hon behöver nog någon som säger till på skarpen, någon som drar henne i kragen eller bankar lite vett i henne som Rafiikki gör i lejonkungen.

Jag har längtat till skolan.

Nästan fullt ut. Det enda problemet är dom bortlagda arbetena. Jag vill bara inte att det ska börja stressigt igen, direkt efter lovet,

Sen gillar jag inte söndagar, har aldrig gjort.

Och ett: kan bero på att man oftast har sovit lite under helgen, i det här fallet lovet och är  sisådär lagom trött.

Två: man har alltid plugg och göra, som ska vara klart till veckan,

Tre: det är måndag i morgon.

Och om jag ska vara ärlig så gillar jag inte måndagar så värst mycket. Det är kul att vara i skolan, men dagen är så lång. Sen har jag jobb direkt efter. Så det brukar bli lite stressigt.

Men i morgon ska det bli en bra måndag!

Hoppas eran också blir det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...