Direkt från Öland.

Jag satt och tänkte för mig själv vilket jag ofta gör när ingen annan kan störa eller titta på mig. Jag satt i baksätet i bilen med lurar i öronen så att hela världen stängdes utanför. Jag gillar känslan så mycket att jag nu älskar att åka bil. Att bara sitta där bak, titta ut i det gröna, träd efter träd, låt efter låt. Bara bre ut sig där bak eftersom jag är ensam. Ha med mig min älskade dunkudde som jag kan vila huvudet på ett tag. Min filt som ligger på det tomma sätet om det nu skulle bli kallt.

Musiken talar bättre till mig när jag inte behöver koncentrera mig på annat än att titta ut genom fönstret. Ibland känns det faktiskt som om jag kunde varit med i en musikvideo, och det filmar mina syner, mig och hur mina föräldrar totalt är bortkopplade. En rätt häftig känsla, att de från så många vinklar kan få med så mycket.

Så nu skulle jag kunna åka vart som helst i hela världen utan och klaga på värmen i bilen, hungern eller min överfyllda blåsa. För längst bak i bilen, bakom mammas säte, med musiken, min kudde och mig själv är allt så perfekt det kan bli.

<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...