Ett ögonblick spelas upp i mina ögon så fort jag blinkar. Det kan vara i affären, hemma i badkaret eller varför inte i sängen. Men för det mesta dyker den upp så fort jag sätter mig i ett föremål som rullar. Ni vet, en bild, en buss eller ett tåg.

    Jag förknippar en låt till ögonblicket och älskar den lika mycket nu som då när den var ny. Förknippar även en person till ögonblicket, vilket jag älskar lika mycket som jag alltid gjort. Låten vill jag inte tala om för er, eftersom ni kanske skulle sno mitt ögonblick rakt framför ögonen på mig och det vore hemskt. Men personen har jag inga som helst problem med att avslöja för er, hon heter så mycket som Sandra och är min alldeles egna maskot i alla lägen, min alldeles egna syster.

    Ögonblicket utspelar sig på ett tåg, därifrån det "rullande" tankarna. Låten spelas om och om igen likaså träden utanför. Jag tittar ut, och kan nästan känna lukten alla andra andas in, det luktar...frihet.

Tåg, frihet, låt, syster.

Om ni inte redan listat ut vad orden ovanför kan betyda ska jag tala om det för er. Jag vill hälsa på min syster! Och jag vet exakt hur jag ska ta mig dit och hur jag ska spendera tiden.

Godnatt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...