Jag skakade och grät pga rädslan. Någon band fast mina fötter i golvet pga rädslan. Nu gråter jag pga besvikelsen. Nu skakar jag pga dig. Jag är rädd för människan du blev i natt. Jag är rädd för att han ska ta över dig och besegra dig. Jag är besviken för att du låter honom vinna. Besviken för att du tänker egoistiskt. Besviken på hur du behandlar min mamma. Jag är rädd för personen jag såg idag. Och jag kommer fortsätta vara rädd tills vi vinner över dig till våran sida igen. Besviken kommer jag nog alltid vara.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...