Människornas gälla stämmor ekar i mig. Deras prasslande papper skär som en såg mot min arm. Det borde göra ont. Men det gör det inte. Det känns istället ganska onormalt, omväxlande och nytt. Det känns vasst, eldigt och starkare än något annat. Men ont gör det inte. Jag har slutat ta åt mig. Hoppas du också slutar.