Det måste vara ödet. Eller så är det någon rackare som försöker spela mig ett spratt. För att ni ska förstå, tar vi det från början.

Min kära LG shine har alltid varit mig till hands. Den har alltid funkat och vi har delat mycket. Och idag var faktiskt första gången jag började tvivla och tänka i nya banor. Jag tittade runt och hittade en annan lagomt bra mobil jag såklart föll för.

Nu kom det svåra, skulle jag köpa den eller inte?

Som sagt, så har jag alltid trivts så bra med min "shine" trots dess brister. Egentligen är det nog spegeln på framsidan som hållit mig närmst om hjärtat. Så vad hände då?

Jo, det ringde en äldre kvinna och när jag tog upp mobilen ur fickan hade hela skärmen pajat inuti och det enda som egentligen syntes var en liten bit av mig i högra hörnet. När kvinnan la på, tittade jag direkt närmare på problemet och konstaterade att den var trasig. Bara sådär. Utan förvarning och utan tecken. Det värsta var att jag inte kunde göra något åt det.

Så i morgon blir det till och beställa en ny mobil. För mobillös har jag ingen lust att vara. Inte alls.

Jag har funderat, funderat och funderat. Och jag har kommit fram till att jag vill köpa en ny mobil. Tänkte att det kunde vara bra och förnya sig lite, även om jag kommer sakna min nuvarande skönhet som snart kommer ligga och damma någonstans.

Men, en "samsung soul" tror jag det kommer bli om jag nu ska köpa en. Gillar utseendet, kameran, dess funktioner och ja, det finns inte mycket negativt.

Jag går som jag vill i stort sett. Vart och när hela tiden. De har släppt tyglarna, det har dem verkligen. I det stora hela lever jag precis som jag vill och känner för det. Och det känns underbart. Eller gör det verkligen det?

Jag tror jag saknar tryggheten.

Sunrise, sunrise. Looks like morning in your eyes.

Har den låten på hjärnan för tillfället. Kanske för att jag inte velat att denna morgon skulle komma. I alla fall inte så här tidigt. Jag har velat ligga kvar en stund, fortsätta drömma min underbara dröm. Men jag var tvungen att gå upp.

Har börjat packa lite smått och sitter här sliten och hungrig. Men, men är det bröllopsfest så är det. Nej, senare ikväll ska jag vara piggare då jag hade tänkt utöka de där fem sovtimmarna i bilen. Längtar redan!

Nej, kan inte sitta här hela dagen, även om det för tillfället lockar extremt mycket. Ha det nu bra, så hörs vi i morgon.

Tjing

<3

Till en mycket speciell person.

Hur ska man kunna lita på någon när det finns skitstövlar?
Hur ska man orka kämpa vidare när man hela tiden möts av motgångar?
När tar dem slut? När vågar man leva igen?
Såklart att man blir rädd, när människor vänder det fina i livet till luft.
Såklart att man oroar sig för kommande när man hittills bara blivit sviken.

När ska dem förstå att de praktiskt taget bollar med någon annans känslor?
När ska dem förstå att falska förhoppningar gör ont?

Jag känner stor avsky mot dem som lurar och sårar andra människor på ett sätt som inte gått att förutspå.
Bara igenom och tänka på sig själva.
De måste vara så upptagna med sig själv, att de inte tänker på konsekvenserna?
För hur mår man egentligen efteråt?
Dålig, utnyttjad och billig är bara förnamnet.

-

Jag grät förut idag, jag lever igen!

Kexchoklad, tv och gott humör. Känns som en bra kombination.

I alla fall med det här vädret som hela tiden lipar mig i ansiktet.

Jag vill ha sol, värme och en bra avslutning på sommaren.

Men solgudarna tycks inte hålla med mig.

Jag och Sofia ska trots deras motvilja sova utomhus i natt, för att det tillhör sommaren. Blir dock mössa och vantar under natten skulle ja tro eftersom kvällarna redan har börjat bli kallare. Vi har också tänkt hälla i oss mängder med oboy, dels för att det är gott och dels för att det kan värma våra kalla magar.

Vi hörs, om jag nu överlever natten.

Tjing.

<3

Det här fotografiet taget av Sofia pryder snart mitt rum i form av en tavla.

Om närmare bestämt sju arbetsdagar hänger den här skönheten på min vägg.

Jag längtar!

För tillfället är jag mycket uttråkad. Och inget jag lyckas göra passar. Jag äter en massa för att det är det jag är bra på. Äter det jag tycker om, men det går oftast ganska snabbt. Jag har försökt titta på film, men inget intresserar mig. Inte ens favoritfilmen. Jag sitter konstant vid datorn, men jag vill inte. Jag orkar verkligen inte gå igenom samma procedur varje dag framför datorn. Jag får ryck. Jag vill gå ut och gå, eller springa. Men jag har inte orken till det eller för den delen musiken på mobilen. Och musiken orkar jag inte heller fixa, det känns ovärt. Så vad ska jag göra? Annars brukar ett varmt bad pigga upp mig, eller ett samtal. Men nej, jag känner inte för det.

Jag behöver något nytt. Jag är trött på det förutsägbara. Det planerade och de vanliga. Ge mig spänning så att jag inte tröttnar.

Fast egentligen är det okej med mig.

<3