Framme i Bornholm.

Jag sitter ute i en brassestol och tittar på solen som långsamt går ner över buskarna lite längre bort. Grannarna är hack i häl så jag hör vad de pratar om. Men eftersom det mesta består av tyska eller danska förstår jag inte så har redan slagit dövörat till. Har snart läst ut min bok jag kämpat på hela sommaren. Den har varit lite seg, men tagit fart mellan raderna sådär ibland. Nu läser jag mest för att jag är så nära slutet och verkligen vill veta hur det hela slutar. Kommer jag förundras över slutet?

Vi har varit och kollat lite på den otroligt fina sandstranden idag. Har nog aldrig gått i en mjukare sand. Synd bara att det blåste så att jag frös direkt jag kom dit. Vågorna var ovanligt höga och jag blev faktiskt lite sugen på att surfa efter att ha sett en surfingfilm häromdagen. Typiskt mig att jag inte kommer ihåg titeln menar jag. Hoppas i alla fall på mindre blåst i morgon, så att man kan ligga där utan att behöva få knottrig hud. Om inte, finns det alltid tillgång till shopping.

Ha det bäst. Tjing.

<3

Har precis tagit en dusch. Har kommit fram till första hotellet idag som ligger i någon stad jag glömt bort namnet på. Vi stannar inte länge här, eftersom vårat mål är att nå Bornholm. Så vi ger oss av härifrån tidigt i morgon efter hotellfrukosten och tar färjan över till bornholm. Har fått reda på att det ingick trådlöst bredband på hotellet där borta, så ni blir inte av med mig. Jag följer er vart ni är går. Läskigt va?

Jag ska nog sova nu om jag ska orka upp i morgon. Gillar dock inte att lägga mig med blött hår, men jag har inget val idag. Morgondagen blir spännande och förhoppnigsvis bra.

Nu har pappa börjat bläddra i tidningen med stängda ögon. Så nu är det nog dags att sova.

Vi hörs!

Saknar J, S, T, M, N, S, M, K.

Sov gott!

<3

Det var någon som sa till mig häromdagen att jag hade bra självförtroende. Och jag håller med, det har jag faktiskt fått på sista tiden. Har nog aldrig älskat mig själv så mycket som jag gör nu. Är det egoistiskt? Är det dåligt? I själva verket trivs jag oerhört bra nu så jag tycker inte det är någonting dåligt alls. Jag har inte alltid haft självförtroende, oh nej det har funnits tider då jag grävt ner mig själv så mycket att jag inte känt igen mig. Men de stunderna har jag lämnat bakom mig. Nu ser jag en vacker kvinna när jag tittar mig själv i spegeln på morgonen. Jag ser en smart kvinna som har allt i världen framför sig. Och det är väl bra?

Så nu är jag redo för världen, men är världen redo för mig?

Det återstår att se.

Nu sticker jag ett par dagar, eller närmare bestämt två veckor kanske. Jag har egentligen ingen koll på vad som kommer hända. Det jag vet är att jag ska till Bornholm i alla fall. En mysig ö mellan Sverige och Danmark. Det ska bli skönt och koppla av lite. Men egentligen skulle jag inte vilja åka. Det känns som om sommarlovet går alldeles för fort, även om jag på ett sätt även längtar till hösten. Sommaren har knappt varit en sommar i år, då vädret svikit mig och jag varken har hunnit haft tid för mig själv eller mina vänner. Därför känns det ännu värre och åka just nu när de flesta börjar komma hem. Men jag måste och jag gör det för mina föräldrars skull.

Min syster har förlovat sig med sin prins. Beviset hittade vi på en bild från hennes resedagbok, då det fortfarande är i Australien och har varit där de senaste tre veckorna. Jag vet inte exakt vilket datum de kommer hem, men när de kommer hem blir det partaj.

Ska hinna gå på min brors bröllop också. Eller själva bröllopet har de valt och hålla för sig själva. Men på bröllopsfesten är alla välkomna.

Det händer mycket just nu och det gillar jag. Men ibland glömmer jag att ta hand om mig själv, så det får väl bli den här resans huvudpunkt. Att bara sova ut i de sköna hotellsängarna, att kanske beställa frukost på sängen. Att springa iväg och shoppa nästan när jag vill. Att bara ta hand om mig.

Kan också meddela att jag börjat med min regelbundna träning. Egentligen är det bara ett skämt, för situps varje morgon gör inte stor skillnad. Men jag mår bättre av det, bara jag vet att jag gör något.

Nu åter till chokladkakan!

<3

inte här.

Någon gång i framtiden.

Någon gång när jag vågar.

Någon gång när jag får chansen.

Någon gång när jag tar chansen.

Ska jag sjunga "let me fall" av Bethany Joy Lenz inför en publik.

Så är det bara!

Om du skulle ha sprungit iväg från mig skulle jag ha vinkat och snabbt vänt om.

Jag hade gått med bestämda steg hela vägen hem till ytterdörren innan jag smällt igen den med en sådan fart att lampan utanför nästan skulle ha gått i sönder.

Om du hade sprungit iväg från mig skulle jag ha glömt bort dig på en gång.

Jag skulle inte ens haft tanken på att ringa dig igen eller för den delen ens tänka på dig.

Jag skulle ha levt vidare mitt liv orört, som om du inte betydde något.

Fast om det här nu hade hänt på riktigt, att du verkligen hade sprungit ifrån mig.

Då vet både du och jag att jag hade sprungit efter, vare sig jag hade velat det eller inte.

<3

Direkt från Öland

Fint väder lyser in på fötterna där jag sitter i förtältet. Solen gör min rygg svettig, men på stranden blåser svetten bort och brunheten kommer fram. Jag gillar färgen brun, i alla fall den som för tillfället pryder min kropp. Men det räcker inte, så ska under de nästkommande veckorna förnya den bruna nyansen hade jag tänkt.

Nybakat bröd varje morgon, små affärer att gå runt och strosa i, lugnet som råder på campingen och grillröken som ligger tätt över husvagnarna. Ja, öland är otroligt fint och jag trivs här. Dock saknar jag en massa personer som  antingen finns kvar hemma eller långt långt borta.

Jag dricker pucko på mornarna för att Johan inte ska kännas så långt borta trots att Florida är mycket längre bort än vad jag någonsin rest.

Jag lyssnar konstant på Håkan och förlorar mig i hans texter för att känna känslan av Sofia är med mig på denna resa.

Jag hör Sanna Nielsen på radion ett antal gånger per dag, de är de stunder jag funderar på vad Kenny gör nu?

Jag skulle kunna gå iväg och köpa ett tolv pack semlor, bara för att Mårten skulle kännas närmare än vad han är nu. Dock gillar jag inte semlor.

Sen Nikko finns med oss ändå, trots att han inte är här. Han lever ju igenom Tove, så det känns inte lika farligt.

Marina är också hemma så våra samtal håller oss levande.

Nu ska jag dra ner till stranden!

Ha det bra!

<3