Direkt från Öland.

Jag satt och tänkte för mig själv vilket jag ofta gör när ingen annan kan störa eller titta på mig. Jag satt i baksätet i bilen med lurar i öronen så att hela världen stängdes utanför. Jag gillar känslan så mycket att jag nu älskar att åka bil. Att bara sitta där bak, titta ut i det gröna, träd efter träd, låt efter låt. Bara bre ut sig där bak eftersom jag är ensam. Ha med mig min älskade dunkudde som jag kan vila huvudet på ett tag. Min filt som ligger på det tomma sätet om det nu skulle bli kallt.

Musiken talar bättre till mig när jag inte behöver koncentrera mig på annat än att titta ut genom fönstret. Ibland känns det faktiskt som om jag kunde varit med i en musikvideo, och det filmar mina syner, mig och hur mina föräldrar totalt är bortkopplade. En rätt häftig känsla, att de från så många vinklar kan få med så mycket.

Så nu skulle jag kunna åka vart som helst i hela världen utan och klaga på värmen i bilen, hungern eller min överfyllda blåsa. För längst bak i bilen, bakom mammas säte, med musiken, min kudde och mig själv är allt så perfekt det kan bli.

<3

Som ett kort kastades du iväg och revs sönder i småbitar samtidigt som du trampades på och brändes upp tills askan prydde mitt tjejrum. Den brända fläcken på heltäckningsmattan är fortfarande faststämplad och påklistrad. Likaså som ditt leende, gången då du rev sönder mina kläder och skrattade mig rakt i ansiktet. Jag kan på rak arm säga att jag hade förväntat mig mer utav en person som du.
 
Dina välputsade skor såg smutsiga ut direkt när du satte din fot i min trånga hall. Dina annars så glänsande ögon saknade helt och hållet lyster när du ljög din tunga svart rakt i mitt ansikte. Jag ville spotta på dina beniga fingrar och trycka ditt buktiga ansikte mot de vassa taggarna på dörrmattan. Men mitt sunda förnuft spred sig snabbt som en rusning genom mig och i den laddade situationen behöll jag lugnet. Jag var starkare och det märktes på dig hur du från prinsessa blev till något du aldrig ens hade kunnat ana.

Din gråa dammiga handväska smälte in i dina tunna och slitna kläder. Ditt stripiga hår skulle passat mycket bättre in i Donkans osiga miljö. Dina armar var långa och låren tjocka vilket de aldrig hade varit förut. Det hade faktiskt varit de långa modellbenen jag avundat. Du gick från perfekt barndomsvän till en bortglömd pizzakartong då du berättade att du legat med min pojkvän. Du var något jag aldrig mer skulle till och sakna. För i mina ögon fanns du inte längre.

(Vill bara tillägga att texten över inte är baserad på en personlig händelse).

Nu har jag bestämt mig, bara sådär. Jag vill lära mig tvätta kläder. Visst, många kan redan tvätta kläder vid min ålder, vet vilka grader som ska vara på vilket material osv. Jag är sjutton och nu känner jag att det kan komma situationer då jag behöver veta hur man gör. Så när mamma kommer hem blir det lektion i hur man tvättar kläder. Jag har fattat att man inte lägga röda kläder i vita av alla de filmer jag sett. Då blir kläderna rosa och fula. Och om man tvättar i för många grader krymper dom eller något, det händer i alla fall också alltid i amerikanska filmer.

Jag och Tove somnade förut på luftmadrassen i poolen och sov en sån där välbehövlig timme. Det behövdes verkligen från i går, då det i stort sett var helt galet. Det var mycket roliga folk, dans och en hel del sång från min sida. De flesta hade humöret på topp och lägenheten var pricken över i:et.

På fredag bär det av till Öland också. Då blir det stek om vädret vill annars shoppar vi upp mammas pengar. I vilket fall som helst ska det bli skönt att komma iväg av någon konstig anledning. Kanske är det den härliga känslan att komma tillbaka som lockar.

<3

Nu har jag äntligen sommarlov. Ja det känns faktiskt som så då jag gått upp 6.50 mån-fre sen vi slutade skolan. För er som känner mig klarar jag av tidiga morgnar riktigt bra. Man kan säga att jag är en speciallist på tillfällen då lite sömn kombineras med ett högt tempo. Men jag har länge väntat på en morgon då jag har all tid i världen och bara kan göra det jag vill göra. Någon morgon snart ska jag gå upp vid niotiden, trippa från värmen i sängen till den kalla skinnsoffan. Jag kommer att sätta på en av mina favoritfilmer och halvsova till den. För det gör inget om jag skulle somna för filmen kommer då att fortsätta utspela sig i mina tankar medan mina läppar formar replikerna. Det låter till och med härligt!

I kväll däremot beger jag mig till min trognaste vän. Vi kommer att ta ikapp all tid vi missat och sätta igång tankebanorna inför Öland. Prat inpå småtimmarna står på schemat och en och annan film ska vi hinna med. Hon kanske är den första att få en av mina berömda rosor, vem vet.

Nu ska jag dock äta, tackade precis nej till makaroner vilket var smart. Då jag åt pasta hela förra veckan. Nej, idag lovade mamma mig att vi skulle få potatis. Det vattnas redan i munnen och potatisen har nog aldrig smakat så gott som den kommer att göra idag. Fast det blir ikväll, för att överleva dagen med ett gott humör ska jag göra mig lite scrambled egg. Och så ska jag leta fram en godisbit ur mammas alla gömställen.

Ha det skönt!

<3

Nu kommer livet börja om på ny kula. För att jag inte orkar fortsätta rulla de gamla. Jag har haft en relativ lätt barndom och är i stort sett nöjd med den jag blivit. Men har bestämt mig att börja ta vara på tiden. Att vara sjutton har hjälpt mig att förstå att tiden går relativt fort, för fort enligt mig.

Visst längtar jag till 18 årsdagen, mitt första riktiga jobb, en egen villa och söta barn. Men inte nu, verkligen inte nu. Först ska jag försöka göra det som är kvar av sommaren till något bra. Och om inte det sker tar jag nya tag till hösten. För som sagt, de stenar jag förut bar måste någon gång läggas tillbaka på marken, där de hör hemma. En vändning kommer ske så snart jag finner tid och ork. Allt kan inte förändras på en dag. Men jag känner att jag verkligen vill utvecklas och bli till något mer.

Jag har tänkt hitta mig ett eget favoritställe som ingen annan vet om, där jag kan smida framtida planer, drömma och tänka ut saker och ting. Jag ska öppna mig för personer jag aldrig skulle ha öppnat för mig annars. Bara för att de ska uppfatta mig som den person jag egentligen är. Jag ska göra något av mitt liv när jag har chansen. Jag ska börja om på ett sätt som kommer att hjälpa mig att framöver bli vuxen. Även om jag inte nu är redo för det och inte vill vara redo för det. Jag tänker ta vara på de chanser jag får. För att jag senare inte vill sitta här och tänka på varför jag inte tog vara på det liv jag levde.

Jag måste gå vidare för att det är nu jag kan. Jag tänker köpa en ros till alla mina vänner som får mig att vara den jag är. Jag tänker köpa en ros till dem för att de tar fram mitt riktiga jag. För att de alltid älskat mig som den jag är, oberoende av mina dåliga sidor. Jag känner att jag vill ge tillbaka lika mycket som jag får.

Jag tänker ta vara på min familj och visa dem mer omtanke än vad jag nu gör. Hjälpa dem för att de innerst inne betyder mest för mig. De har lagt ner sig i min barndom för att jag ska få ett så rättvist liv som möjligt. Rosor räcker inte, så att lägga ner min själ i deras händer kan vara en bra start.

Man kanske inte har någon andra chans, så se till att ta vara på den första!

<3

Sliten och hungrig försöker man få dagen att spinna på lite snabbare än vad den brukar. Bara för att få kunna sova den där skönhetssömnen lite tidigare än vanligt. Jag längtar redan till ikväll då jag kommer att krypa ner i min extremt sköna säng. Vilket jag snart inte längre kommer att få eftersom jag för tillfället kollar på en ny säng. En ännu bättre säng, en ännu skönare säng, en ännu större säng helt enkelt. Ja, gamla Bettan får man snart göra sig av med. Men än så länge duger hon bra.

Arvika var galet som väntat. Håkan var bäst som väntat. Och vi hade med oss för mycket mat som vi förutspått. Tur att vi har så hungriga vänner som skulle göra allt för makaroner och köttbullar al a Pernilla och Marina. Så vi delade med oss. Det blev även mycket annat, som t ex hårklippning, hjälpa blöt man på gatan, utomhusdusch, översvämning, kak-tjuvar och såklart en massa bra band. Mycket sång, dans och skratt gjorde inte det hela sämre.

Här ser ni några riktigt peppade flickor (till vänster) innan Håkan konserten. Tyvärr missade fotografen vår fjärde tjej Linda. Men Sofia har ett riktigt bra kort som en funkis tog på oss några minuter innan. Det kommer att synas på ”sotherberg” s bilddagbok. Det är jag helt säker på!

<3

Det krävs tålamod, tid och ork. I alla fall för att kunna överleva en dag i min position. Egentligen borde jag inte behöva bära dig på mina axlar. Men jag fortsätter för att jag är den jag är. Men en dag, mycket snart kommer det att bryta ut om ingen förändring sker. Jag kommer inte att orka bära dig mer.

Förutom det har dagen varit rätt så perfekt hittills. Jobbade till endast tolv och det var en av de bästa belöningarna jag fått på länge. Såklart fick vi lön för en vanlig arbetsdag så flitiga som vi har varit de senaste veckorna. Jag tog med mig musiken ut och la mig på luftmadrassen i poolen med endast ett mål. Jag skulle sova. Och jag somnade bums, som en stock. Jag sov som om jag aldrig sovit förut. Och det var behövligt kan jag lova.

Annars har det blivit lite pack inför Arvika, känner att känslan sitter i kroppen och i mina tankar är jag i stort sett redan där. Snart kommer mina älskade brorsbarn. Ja, jag hittar faktiskt inget bättre ord att säga det på. Vilma och Liam är på väg. Snart 10 respektive 5 år. Jag antar att det kommer bli en hel del bus då faster Pernilla sovit ut och är pigg. Från poolen kommer man att höra en hel del plaskande ikväll och de ännu mer härliga barnskratten. Det är i stort sett det jag lever för!

Vi hörs!

<3

Arvika närmar sig med stormsteg. Vi har hittat ett ställe vi kan sova på trots lite ändrade planer in i det sista. Vi var tre. Nu är vi två. Då Teresia drog sig ut och endast jag och Marina får åka på detta oförglömliga äventyr. Såklart har man hört ryktena om en massa annat trevligt folk där. Och för att nämna några kommer här; Sofia, Linda, Viktoria, Isabelle, Tove, Malle och Elin. Det kommer att bli musik upp i öronen, makaroner till tusen och knarriga luftmadrasser. Galet kan man med ett enkelt ord beskriva det.

I morgon hade jag tänkt packa och handla. Resten är snart blott ett minne. Arvika kommer dock bli ett oförglömligt minne och jag är peppad till tusen!

<3