Att jag fullkomligt älskar min skola kanske inte många har förstått än. Därför vill jag bara klarlägga att jag faktiskt gör det. Och jag förstår vilken pina det måste vara för alla treor som ska ta studenten. Jag kan inte ens tänka mig hur ledsen jag själv kommer att bli när jag om ca: 2 år måste lämna mitt andra hem. För skolan är faktiskt som mitt andra hem. Det är dit jag längtar till varje dag, dit jag kan åka nästan när som helst.

Att inte kunna skojbråka med mina lärare, att inte kunna tjata på mattanterna om att köpa in mer äppeljuice. Att inte kunna busa runt som PMS faktiskt gör varje dag, att inte kunna spela in filmer om allt och inget. Att inte gå runt hela dagen och småle och hälsa på alla man känner och inte känner. Jag kommer att sakna det så mycket att jag nästan redan nu måste börja förbereda mig inför avskedet om 2 år. Det är tungt. Jag kommer att sakna våra galna idéer som papperslådor på huvudet istället för paraply. Våra bakochfram brev till våran mentor. Våran cup emot elevrådets ”alla-hjärtans-dag” låda med fina ord. Våra traditioner som frukost-knäckor(även kallade knäckebröd med frön) vid matbordet, ”ett, två, tre, matbordet” ( man säger det som sist sas), eller våra ”jag ljuger så bra” stunder på väg till idrotten. Allt kul vi kommer va med och redan har varit med om kommer jag sakna.

Många säger att infokomp inte är en yrkesförberedande skola eller en ”slapp skola”. Men jag personligen kommer aldrig utvecklas så mycket som jag redan gjort och fortsätter att göra, om jag hade gått på en annan skola. Jag stormtrivs, så är det helt enkelt. Jag har hittat min plats!

Och som man sa när man var liten och för den delen är jag trots allt rätt liten fortfarande. ”Mamma, jag vill aldrig bli stor” Så är det faktiskt, för jag vill aldrig lämna Infokomp.   

<3

 

Sofia

20 maj 2008 22:41

Åh du säger det så bra, och fan va rätt du har!
Du gör det igen (:

 

marina

20 maj 2008 22:49

ååh, jag hatar tanken på att lämna infokomp och alla minnen med er, vi har många nu men de kommer bli ännu fler!

 

e

20 maj 2008 23:28

ta me de här i nån jb-reklam-grejs ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...