Hon vill inte stå upp längre.

Vill inte sitta ner heller.

Vill inte vara i närheten av hans humör.

Hans hjärta eller hans respektlöshet.

Hon har tröttnat på att behöva resa sig upp.

Ensam.

Tröttnat på att behöva ligga ner.

Ta emot slagen och sparkarna.

Som egentligen inte finns.

Men som ändå känns.

Så mycket att han egentligen river sönder henne.

Uppifrån och ner.

River och sliter tills hon inte orkar mer.

Tills det tär så mycket på henne att hon slutar bry sig.

Bry sig om honom.

Bry sig om deras relation.

Hon vill ju tro gott.

Men vågar inte hoppas på någonting alls längre.

Men man blir nog så med åren.

Tillsammans med dem gråa hårstråna.

Tillsammans med erfarenheten.

Blir man trött på att ständigt behöva ta emot.

Ta emot dem så kallade "fejkslagen".

Hon är trött.

Hon är redan trött.

Vid arton års ålder.

 

Jessica

21 november 2009 23:41

Vilka fina ord du använder, helt underbara texter!
jessica tukl3 :)

 

pernilla

22 november 2009 09:24

Tack Jessica!
Roligt att du hittat hit förresten :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...