Tror inte det går att hitta,

den perfekta lyckan.

Som vi sett runt om i världen.

Som vi ser varje dag på bussen

eller på skolan i ett hörn,

där kärlek är prioritet ett.

Tror inte det går att hitta,

den perfekta lyckan.

Så som kyssar i regnet,

så som skrattgropar och leenden.

Inte ens i reklamer

eller på affisher intill biografen.

Tror inte det går att hitta,

den perfekta lyckan.

Eftersom den inte existerar,

eftersom lycka egentligen är,

ja vadå?

Eftersom vi inte kan definera ordet.

Eftersom vi inte kan hitta det,

även om vi letar,

på det allra konstigaste gömställena.

Samtidigt som vi ändå fortsätter,

att leta.

På samma gömställen,

efter samma lycka,

som egentligen inte existerar.

Tror inte det går att hitta,

den perfekta lyckan.

Fast blir ändå hela tiden bättre,

på att leva mitt liv.

På att äta en ordentlig frukost,

samtidigt som jag gör vad jag ska,

utanför, som i skolan.

Är rätt bra,

på att njuta när jag kan,

när jag själv känner för att jag vill.

Tror dock inte att det går att hitta,

den perfekta lyckan.

Eftersom ingenting någonsin,

kommer vara sådär perfekt,

som dem visar på tv.

Som dem pumpar i oss,

från alla möjliga håll.

Tror alltså inte att det går att hitta,

den perfekta lyckan.

Tror dock det går, 

att hitta lyckan.

För den har vi känt,

den har vi levt i,

någongång,

kanske idag,

eller inte.

Vi har den i alla fall i oss,

vilket är tillräckligt med bevis,

för att jag ska orka stiga upp varje morgon,

till en värld som egentligen inte passar någon av oss.