Att jag fullkomligt älskar min skola kanske inte många har förstått än. Därför vill jag bara klarlägga att jag faktiskt gör det. Och jag förstår vilken pina det måste vara för alla treor som ska ta studenten. Jag kan inte ens tänka mig hur ledsen jag själv kommer att bli när jag om ca: 2 år måste lämna mitt andra hem. För skolan är faktiskt som mitt andra hem. Det är dit jag längtar till varje dag, dit jag kan åka nästan när som helst.

Att inte kunna skojbråka med mina lärare, att inte kunna tjata på mattanterna om att köpa in mer äppeljuice. Att inte kunna busa runt som PMS faktiskt gör varje dag, att inte kunna spela in filmer om allt och inget. Att inte gå runt hela dagen och småle och hälsa på alla man känner och inte känner. Jag kommer att sakna det så mycket att jag nästan redan nu måste börja förbereda mig inför avskedet om 2 år. Det är tungt. Jag kommer att sakna våra galna idéer som papperslådor på huvudet istället för paraply. Våra bakochfram brev till våran mentor. Våran cup emot elevrådets ”alla-hjärtans-dag” låda med fina ord. Våra traditioner som frukost-knäckor(även kallade knäckebröd med frön) vid matbordet, ”ett, två, tre, matbordet” ( man säger det som sist sas), eller våra ”jag ljuger så bra” stunder på väg till idrotten. Allt kul vi kommer va med och redan har varit med om kommer jag sakna.

Många säger att infokomp inte är en yrkesförberedande skola eller en ”slapp skola”. Men jag personligen kommer aldrig utvecklas så mycket som jag redan gjort och fortsätter att göra, om jag hade gått på en annan skola. Jag stormtrivs, så är det helt enkelt. Jag har hittat min plats!

Och som man sa när man var liten och för den delen är jag trots allt rätt liten fortfarande. ”Mamma, jag vill aldrig bli stor” Så är det faktiskt, för jag vill aldrig lämna Infokomp.   

<3

Att göra fel är inte att misslyckas.

Och att misslyckas är inte att göra fel.