Härlig dag, med allt vad det nu innebär. Den bästa söndagen på länge. Men mitt skratt känns tillgjort och mitt leende är som påklistrat. Söndagar tynger ner mig. I alla fall kvällarna. Mitt skratt ekar inte som det brukar göra. Mina ord kommer ut på fel sätt. Och mina tankar är på helt annat håll än vad de borde.

Nu sitter jag här, mätt och belåten. Efter grillat ute i vackra vädret. Jag borde vara glad. Mina armar borde inte vara lika tunga som dom är och mina ögon borde inte vara lika trötta som dom är. Men det är så med söndagar. Det bara är så. Sen har jag kommit på att söndagarna antagligen blir sämre ju mer jag intalar mig själv att dom är det. Men det orkar jag inte göra någonting åt.

<3

Jag orkar inte bråka längre.

Det tär på mig.

Det gör ont i mig att se dig såhär.

Så jag viker undan.

Går iväg.

Sätter mig i ett annat rum.

Du gör dom där småsakerna till stora saker.

Och jag knäcker dig gång på gång.

Men det är inte såhär jag vill ha det.

Jag mår inte bra av det.

Och absolut inte du heller.

Det ser jag på dig.

Även om du inte vill erkänna.

Det är något som skaver.

Det kanske är jag?

Jag fortsätter i alla fall att gå iväg.

Jag orkar inte bråka längre.

Pappa, du är komplicerad.

Pappa, jag är lik dig.

Gör det mig också komplicerad?

Igår såg jag en tjej på en grön cykel. Det kanske inte låter så konstigt. Men hon cyklade med en hand, och tycktes cykla jätte sakta. I alla fall, hon cyklade förbi mig när jag stod och väntade på bussen. Hon verkade inte ha brottom trots att regnet rasade ner på både henne och cykeln. Hennes skor blev alldeles våta eftersom hon cyklade i varenda vattenpöl. Sen tänkte jag inget mer på det. Utan satte mig ner i busskuren. Efter en ca: sju minuter och bussen fortfarande inte hade kommit. Så såg jag henne igen. Hon med den gröna cykeln. Hon kom från samma hål, cyklade fortfarande lika sakta. Och nästan böjde upp huvudet mot skyfallet och fångade dropparna med ansiktet. Hon åkte samma vända igen. Jag trodde jag hade sett i syne. Hon måste ha åkt runt någonstans men varför? När hon senare kom lite närmare busskuren såg jag att hon hade med sig något i cykelkorgen den här gången. Det var något svart. Mer såg jag inte i mörkret. Och jag ville egentligen inte stirra ut henne. Hon försvann. Min buss kom, men jag satt kvar i busskuren. Jag ville ta reda på om tjejen skulle dyka upp ytterligare en gång. För i så fall skulle jag gått fram och pratat med henne. För hon såg så ledsen ut.

Igår var jag hos Tove. Vi hade jätteskoj, och skickade en massa ljudklipp till varandra. Dagen var fulländad när jag senare cyklade hem mitt i natten. Jag tog ICA vägen, så jag slapp cykla i mörker. När jag nästan hade cyklat hem, kom jag på att jag glömde min dator hemma hos Tove. Så jag tog en sväng om, viadukten vägen och gick in för att hämta den. Det regnade något så enormt. Men det gjorde inget. Jag skulle bara hem och sova, och för en gång skulle brydde jag mig inte om hur mitt hår såg ut. Jag satte mig på cykeln igen, cyklade ICA vägen igen. Och märkte till min förvåning att personen som stod i busskuren fortfarande stod där. Ja, vem vet bussen kanske var sen? Hon tittade på mig, så jag cyklade lite snabbare.

En fråga bara: Kan man leva på glass och juice?

I så fall är det nog det jag gör. Juice till morgonen. Glass på dagen. Juice och glass på kvällen. Vilken kombination. Fast jag har smakat det tillsammans och det var inte vidare gott. Men apelsinjuice är favoriten. Och ni som känner mig vet att jag är svag för all möjlig sorters glass (undantag jordgubbsglass), framför allt choklad. Åh, jag smälter direkt. Vilket glassen också borde göra så här dags. Klockan är två och ingen sol syns till. Jag väntar på bättre dagar.

Lyssnar också ihjäl mig på Lars Winnerbäck. Men hans texter är så ärliga och så vackert sårbara. En dag som denna behövs Lars. Kanske behövs också du som läser detta just nu?

Jag skulle vilja blogga nu, men jag är inte på humör.

Eller jag känner att jag inte kan sammanfatta alla mina känslor här just nu. Men det kanske kommer. Som alltid.

Ha en bra fredag!

Och jag är trött och slapp.

Så ring mig!

<3

Eftersom jag nu fått en stund över för mig själv, varför inte blogga tänkte jag. Jag har ju inte bloggat på heeeeeela dagen igår tror jag. Eller jo, jag skrev ett blogginlägg jag inte ville publicera. Kanske kommer mina vänner.

Igår blev i alla fall en succé. Alla var glada och alla verkade faktiskt ha kul. Vi var väl en ca: 20-25 pers. Vi grillade, otroligt fort brasan tändes förresten, jag hann inte ens se. Och otroligt fort vissa gick hem. Men dom glömmer vi. Låt oss rikta in oss på det som hände. Det var grymt kul, och jag säger bara en sak: "Vi gör det igen".

Idag har vi tillbringat dagen i provhytter på Bergvik. Jag och Tove valde kläder till Johan och Nikko, och tvärtom. Måste bara säga att dom har en väldigt dålig klädsmak, haha. Däremot, jag och Tove borde bli stylister. För oj oj oj, vad snygga dom blev!

Missade mötet om Åland, fy skäms på mig! Men snäll-Sofia tog med papper åt mig.

Nu blir det myskväll. Tjing!

<3